Karl XII:s drabanter, kungens män, var en fruktad livvaktsstyrka om tvåhundra man som i olika konstellationer alltid befann sig i kungens närhet, såväl på som utanför slagfältet. Under Karl XII:s personliga befäl var drabantkåren ett självständigt beridet elitförband, särskilt utvalda för deras tapperhet
