Tretton personer berättar hur det är att få en neuropsykiatrisk diagnos sent i livet eller om sin önskan att få en utredning. Återkommande är barndomens kamp i skolan, ett utmanande arbetsliv, sargad självkänsla, självmedicinering och svårigheter i familjeliv och relationer. Många vittnar även om ett spännande och rikt liv, om försoningen med sig själv och om sorgen, hoppet och modet att förändra
