Mats O Svensson undersöker i denna bok hur antropocen avtecknar sig i den samtida lyrikens lager. Här prövas fram hur poesin kan läsas genom denna geologiska händelse, och hur antropocen i sin tur kan läsas genom poesin. Essän visar hur lyriken genererar motstånd och omsorg; hur den lär oss sörja det som kommer gå förlorat och lämna det som försvinner bakom oss
