Fredrik Söderholm har flyt i karriären och allmänt jävligt kul. Om det inte vore för hans nära relationer: den kärleksfulla men såriga till mamman, den obefintliga till pappa Bengan. Och så den till alla männen; de han ständigt jagar och förälskar sig i, men som alltid slutar i känslomässigt haveri. Ja, varför är hans relationer så trasiga? Och varför är han själv så trasig?[Bokinfo]
