LEADER 00000cam a2200529 i 4500
001 7ld08jzw52cjwk70
008 201009s2020 sw |||||||||||000 0dswe|d
020 9789171736130|qinbunden
041 swe
042 |9NB
082 04 914.867804612|223/swe
084 Ncbh|2kssb/8
084 Gcz Andersson, Erik, 1962- |2kssb/8
084 Lz Andersson, Erik, 1962- |2kssb/8
092 0 914.867 Andersson
100 1 Andersson, Erik,|d1962-|4aut
245 10 Hem :|bresor i Västergötland /|cErik Andersson
264 1 Göteborg :|bDaidalos,|c[2020]
264 3 Falun :|bScandbook,|c2020
300 318 sidor|billustrationer|c20 cm
336 text|btxt|2rdacontent
337 unmediated|bn|2rdamedia
338 volume|bnc|2rdacarrier
500 Kolofon: "Bokens texter har, med ett undantag, publicerats
i Göteborgs-Posten 2012-19"
520 »Jag ger mig upp mot toppen av Hunneberg på en bred
asfaltsväg. Det är väldigt välordnat allting. Här finns
informationstavlor så fort man undrar något och tydligt
utmärkta stigar. Jag går till torpet Löne: alla byggnader
utom jordkällaren är borta, men man håller efter gräs och
äng. När jag fortsätter mot Grinnsjö talar en skylt om att
jag går igenom Öjemossens naturreservat. Här befinner du
dig på bergets lägsta punkt, står det.Jag är född och
uppvuxen i Västergötland och har i stort sett aldrig bott
någon annanstans, så det är klart att jag älskar
landskapet. Men jag tycker att det här borde vara
oemotståndligt för vem som helst: bergets lägsta punkt.
Matterhorn är 4478 meter högt. Ja, men hur lågt är det?
undrar västgöten.» Erik Andersson tycker om att gå runt
saker. Han har gått runt Kungsholmen och Södermalm; han
har gått runt i Dublin, Kalmar och Philadelphia; men allra
bäst trivs han när han får gå runt på den västgötska
landsbygden. Han tycker om att åka ut och han tycker om
att komma hem. För att liksom både äta kakan och ha den
kvar bestämde han sig för att enbart besöka de socknar i
Västergötland som heter någonting med hem — öppet som i
Varnhem och Gudhem, eller mera dolt som i Lerum, Hajom och
Våmb. De är femtio stycken allt som allt, och han har
kringströvat dem under loppet av några år och samvetsgrant
nedtecknat sina upplevelser av var och en. Fram tonar
bilden av en landsbygd som kan tyckas bestå mest av åkrar
och skog, men som i själva verket är mångskiftande och
bjuder på stillsam dramatik och en och annan överraskning.
Erik Andersson debuterade som översättare 1984 och har
sedan dess givit ut sextio översättningar av irländska,
engelska, skotska och amerikanska författare. De mest
omfattande arbetena har han beskrivit i två böcker:
"Översättarens anmärkningar" (om Tolkiens Ringarnas herre)
och "Dag ut och dag in med en dag i Dublin" (om Joyces
Ulysses). Han har också skrivit en novellsamling, en
essäsamling och fem romaner. De båda senaste romanerna
skildrar möten med främmande kulturer: "Västergötland i
Den larmande hopens dal" (2008) och "Centralasien i
Indialänderna" (2015)
600 14 Andersson, Erik,|d1962-
648 7 2010-talet|2sao
651 7 Sverige|zVästergötland|2sao
655 7 Reseskildringar|2saogf
710 2 Göteborgs-Posten|4pbl
