Att läsa "Melmoth" är som att öppna upp en matrjosjkadocka berättelser inuti varandra där Melmoths skugga och spår kan skymtas men aldrig jagas i kapp, där skiljelinjen mellan geni och dårskap är mycket tunn. Charles Maturin tog med sitt diaboliska verk "Melmoth" den gotiska romanen till en ny makaber nivå
