Freke Räihäs artonde bok sedan debuten tjugohundraett är också hans mest utåtriktade och berättande. Dikten tar avstamp i en fjärran skogsvandring och fortsätter sedan in bland minnen som både har hänt och som ska hända. Ett genomgående tema är döden — och sin vana trogen har Räihä genomsyrat sin dikt med paralleller till och parafraser ur andras lyriska arbeten. Dikten utvidgar på så sätt det lilla materiella sammanhang som en enskild människa är — till att vara en del av ett historiskt och socialt sammanhang. [Elib]
